Precis innan starten av Noratrofén 2022 vid Finnsjöstrand. Föraren Lucas Axelsson (t.v.) från Fåsjöhyttan med den meriterande Pontus Lönnström från Järnboås som kartläsare. Foto: Nils-Brage Pettersson
Det var ju så att jag planerade för en intervju med Järnboås rallystjärna Pontus Lönnström. En önskan var att höra om Pontus skulle vara intresserad av att delta vid Skogshyddan under ”Rally & Konst” första helgen i september.
En annan var att höra hur statusen står till med rallylivet numera. Han berättade då att han i helgen skulle rycka in som kartläsare åt Suzukiföraren Lucas Axelsson från Fåsjöhyttan. Mycket riktigt, jag begav mig dit precis innan starten skulle gå.
Karriären tog riktig fart 2015
Pontus hyr en fin stuga i Järnboås, på vägen mot Finnsjön och vi träffas där. Man kan väl säga att rallykarriären tog riktig fart omkring 2015. – Klassade upp mig till A-förare och i min första tävling, Kullingtrofèn, vann jag klassen.
Jag slog min idol, Jimmy Olsson och kom femma totalt, bland 194 startande! Vad sa man då? – Det var många som blev förvånade! Jag har haft farbröder runt mig som hjälpt mig från början, de har en stor del i detta.
Den gröna 940:n
2018 blev det en större satsning med 940:n, då kom det in flera sponsorer. Det gick så bra, att vi vann SM. Sedan ville man fortsätta och hjälpa mig framåt. Ramudden, företaget som jobbar med säkerhetsrelaterade tjänster, hade kommit in i bilden. Det visade sig ge resultat för Pontus.
Det var Ramudden som gjorde att jag fick ihop allting, att jag kunde åka på den nivå jag gjorde. Vi åkte med Forden och vann, sen blev det att vi skulle ta det ett steg längre och åka Junior VM. Ramudden var med på det och satsade.
Punktering och drivaxelbrott
Det gick ju inte ”superbra”, punktering på första sträckan i Svenska rallyt. Drivaxlarna gick av i Estland, sedan var det väldigt oklart överlag beroende på Coronan. Tanken var att vi skulle till Chile och tävla, men det blev inte av.
Många roliga tävlingar som i Finland, blev inte heller av. Junior VM är en jättebra klass, men för en annan som inte är van vid den uppmärksamhet det blir, kan det kännas lite jobbigt. Då det inte började bra, beslöt vi oss därför att satsa på SM istället och det tog vi hem 2020.
Ödmjuk kille
Jag är en dålig förlorare och lika dålig vinnare. Jag försöker vara den jag är. Men det har ju varit rally hela tiden, till slut känner man väl att det finns lite annat i livet också. Men samtidigt saknar jag det, för det är det roligaste som finns! Men det är svårt att vara igång på den nivån jag skulle vilja. Att försöka dra runt det själv, det blir ett sådant stort projekt. Många har sagt till mig att du haft det så lätt, som haft de där farbröderna som hjälpt mig.
Men jag brukar svara, de hade aldrig hjälpt mig om det inte gått bra! Någonting har man ju gjort själv också! Det har varit fantastiskt att umgås med folk som har lite resurser, jag har lärt mig mycket.
Bakhjulsdrivet eller fram
När man hör Pontus berätta, slås man över hur ödmjuk han är. En vanlig kille från ”Järnboås” som kan konsten att köra bil på ett bländande sätt. Jag frågar. Du har ju mest kört Volvo 240 och 940, är det någon skillnad med att köra framhjulsdrivet eller bakhjulsdrivet? – Det var lite roligt, första gången jag körde en framhjulsdriven Ford.
Vi hyrde en bil för att köra tävlingen Slottsprinten. Jag fick tag i en kartis och vi stängde av på skogen och skrev noter. Jag kände direkt hur bra det gick, vi vände och på tillbakavägen gick det som bara den. Vi kom in i en vänster och jag tror bultarna till navet bak gick av och jag rullade. Det var första gången jag körde av på ett test.
Många frågar
–Hur är det, undrar folk om du ska börja åka snart eller? Jovisst, men man förstår ju också. Pappa har en Volvo 240 i garaget som han håller på och bygger. Kanske kan jag åka lite i den, vi får se.
Samtidigt vet jag vad som krävs och vill inte åka i något som är halvdant, som är sämre än andra bilar, som jag inte kan vinna i. Jag vill veta att det är mig det hänger på. Kanske köper jag mig en egen bil och förbättrar den successivt, för att försöka nå toppen, vi får se!
Text: Nils-Brage Pettersson